TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL

Min nyskrivna bok som heter TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL handlar om detta:

Livet tragglade sig fram och jag nådde den härliga åldern 36 år då jag gett upp allt hopp om att få barn och karl, men en dag ändrade sig mitt liv radikalt, nja…nu tog det ju några månader innan jag blev kär och galen, men det blev prat om barn och hus rätt omgående.

Egentligen var killen helt fel enligt min tidigare mall. Han var för lång, för gammal och dessutom tränade han inte på gym.

Sakta men säkert blev jag kär och galen, och gravid…hm…men om igen ville livet annorlunda och det blev missfall, på missfall, på missfall.

Efter tre missfall på två år var jag uppgiven och vi lade barnalstrandet på hyllan.

Istället for vi iväg och luffade i Thailand en månad.

Och där…blev min förstfödde tillverkad i den första bungalowen vi hyrde. Vi brukar skoja om att han skall tatuera in MADE IN THAILAND på ryggen när han blir stor.

Graviditeten var skit…in och ut på sjukhus, om och om igen. Till slut skar de ut honom när jag fått blodstörtning. Kuvösbesök för lilleman, och dimma i flera dagar för mig. Sedan lycka.

Snart var jag gravid igen, men…allt höll på att gå på tok igen. Dottern och jag överlevde med nöd och näppe, och med ett hjärta som inte riktigt ville sluta ihop sig på dottern lämnade jag sjukhuset med mitt andra barn.

Bara några år senare blev jag gravid igen och genomgick samma helvete som första gången igen. Den här gången var det ännu närmare att vi dött, men med gemensamma krafter lyckades läkarna rädda oss, och efter prematurbesök ett tag fick vi slutligen bli en riktig familj.

Ja läs boken och se själva.


Man tror att det är en rätt att få barn, men vägen dit kan vara enormt snårig ibland. Tro mig, jag har varit där.