”Nu får ni ha ett underbart sommarlov, så ses vi till hösten igen.” Rickard Månsson tittade över sin klass och dröjde några sekunder extra vid Maria och Lotta som var fullt sysselsatta med att spela på mobilen. ”Hörni tjejer, sista dagen kan jag väl få er uppmärksamhet i alla fall? Ja, jag vet att jag kanske varit tuffa mot er, men det är för er egen skull.” Lotta tittade upp och mötte hans blick. De svartmålade ögonens ögonfransar hade ett tjockt lager av mascara, och munnen var illande röd. Hon smällde nonchalant med tuggummit och drog ut det med pekfingret. ”Ville ru nåt eller?” Maria tittade också upp och Rickard slogs av hur otroligt lik varandra de två väninnorna var. Han var osäker på vem som varit den ledande rebellen, men mindes att de ändrat stil ungefär samtidigt.
Samtalen med föräldrarna hade tyvärr inte lett till någonting, och psykologen hade omärkligt skakat på huvudet när han förmått dem att gå dit med flickorna. Samtalet hade till slut handlat uteslutande om Rickard och han hade gått därifrån med kalla kårar längs ryggraden. Rickard märkte att de gaddat sig samman och sade saker som inte var sanna.
Med en djup suck såg han ryggen på den sista eleven försvinna ut genom dörren, och samlade ihop sina papper. Det skulle bli underbart att ha ett långt sommarlov. Ja nu var han ju inte helledig. Vissa dagar var vikta åt studier inför nästkommande termin.
Parkeringen utanför huset var nästan tom, och Rickard gick uppför trapporna istället för att ta hissen. Han kanske skulle försöka bli av med ölmagen i sommar? Springa varje morgon?
Försjunken i tankar satte Rickard nyckeln i låset och vred om. När dörren gick upp möttes han av en vidrig doft, och innanför den låg en stor hög av strömmingar som hasat ned från brevinkastet. Häpen stod han en lång stund och bara glodde på förödelsen, tills han kippade efter andan av den starka doften. Illamående tog han ett steg över fisken och hämtade skurhinken. ”Vem i all världen tycker så illa om mig?” Rickard pratade högt för sig själv medan han svabbade golvet flera gånger.
Plötsligt såg han något vitt skymta fram under hallmattan och drog fram det. Brevet var försett med urklippta påklistrade bokstäver, och slarvigt hopklistrat. Rickard hämtade en kniv i köket och sprättade upp det med en kvick snärt på handleden. HA EN BRA SOMMAR! Stod det med hopklippta bokstäver i ojämn rad. Inget mer. Han satte sig ned på en stol och lade händerna för ansiktet. Skulle han polisanmäla det? Eller? Ignorera händelsen?
Till slut beslöt han sig för att ignorera det och se händelsen som ett pojkstreck…eller? Det kanske var tjejerna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar